Inspirationen till äventyrsromanen Botnia (BoD 2015) kommer från händelser som utspelade sig i de österbottninska kusttrakterna under sjuttonhundratalet. Då fanns inget Finland och inget Österbotten heller utan Västerbotten och Österbotten kallades ofta Botnia. I boken har bygden fått samma namn.
Botnia utspelar sig i ett framtida, förändrat Österbotten och har som sagt fått inspiration av händelserna under ofredens år, då en numerärt överlägsen fiende skövlade de finländska kusttrakterna. De svenska soldaterna drog sig tillbaka till andra sidan av Bottenviken och lämnade den österbottniska civilbefolkningen utan skydd. Det fick katastrofala följder för lokalsamhällena, som plundrades och ödelades. Djävulen fick övertaget över Gud sades det om denna svåra och utsatta period i Österbottens historia.
Det var inte bara de ryska soldaterna som skövlade allt, där de drog fram. Också enstaka österbottningar övergick i fiendens tjänst och rövade, torterade och mördade sina landsmän med sällan skådad frenesi.
Varför utspelar sig handlingen i ett framtida Österbotten kallat Botnia? För att historien alltid upprepar sig. Det som hänt förut kan hända igen.
Botnia är en klassisk äventyrsroman.
Ett kort utdrag ur boken: "Den vassa käppen, som borrade sig in i soldatens hals kom från ingenstans. Ett gurglande läte var allt han åstadkom, innan han föll långsamt baklänges över hästen. Han famlade efter käppen och försökte dra ut den. Oturligt nog avbröts försöket, då han landade med huvudet före på en sten och huvudet öppnades som en kokosnöt. Hästen stannade och det blev plötsligt tyst i skogen. En liten figur kamouflerad i kvistar och löv smög sig försiktigt fram."
Write a comment
Stig Granfors (Saturday, 29 August 2015 10:34)
Först på 1600-talet börjar historien på allvar i Österbotten. Visserligen ger jordeböckerna från Gustav Vasas tid på 1500-talet vissa upplysningar, men övriga källors anteckningar om människor och orter är ännu sporadiska. Med 1600-talet ser vi början till en stadskultur växa fram. Vid sidan av allt det nya som stadslivet förde med sig gick livet dock vidare under tämligen lantliga former. Städernas borgare, rådmän och hantverkare var mestadels också bönder. Naturahushållningen dominerade och affärsverksamhet och seglatser inbringade ännu få rikedomar.
Men detta skulle så småningom ändra sig.