Kolonimedlemmarna från Dödsplaneten tvingas på sin hemresa nödlanda på Ökenplaneten i Andromedagalaxen. Där stöter de på en mystisk kult, som leds av en manipulativ mästare. Trots det hjärtliga mottagandet blir Pyrrus och Kerk misstänksamma. Efter en tid avslöjas kultens verkliga natur. Det resulterar i en blodig konflikt, där varje steg för de båda äventyrarna och deras kamrater närmare brantens avgrund. Kampen för överlevnad kräver ett högt pris.

Sjätte boken om rymdäventyrarna Pyrrus och Kerk, vilkas motto är ’Det kommer att bli bättre’.

”Det enda han såg var sand.

Bara sand.

Bergen vid horisonten glimmade i det sista solljuset. Mörkret föll och deras steg blev allt långsammare och korta. Men de glömde de värkande musklerna och smärtan i fötterna. De vandrade utan att tänka. En fot framför den andra.

Framåt.

Ett steg till.

Och ännu ett. 

Det blev en plågsam vandring utan slut.”

”Den kvinnliga fångvakten kom närmare. Då såg Julia sin chans. Hon svängde sig snabbt, kastade sig på rygg och sparkade uppåt med fötterna. Hon var själv förvånad över hur smidigt hon reagerade. All den frustration och ilska som hade fyllt henne under hela den långa färden utmynnade i denna kraftiga spark. Fötterna flög upp och träffade sitt mål.

Hon träffade fångvakten i magen och denna sjönk förvånat ihop. Vakten tappade greppet om käppen. Julia sparkade ännu en gång. Denna gång träffade hon huvudet och fångvakten flög över klippkanten med ett förvånat skrik. Ropet fortsatte ända ner till ravinens botten.

Där klipptes det plötsligt av. 

Som om man stängde av en högtalare.”