”Förföljaren dök upp ur en portgång, höjde pistolen och sköt. Kulan gjorde ett runt hål i bilfönstret och borrade sig in i passagerarsätet. Stoppningen yrde. Greg tog sikte på mannen. Rolls Roycen mejade ner mannen på nolltid. Det var som om en tankvagn hade kört över en insekt. Mannen försvann under bilen. Bilen hoppade till då den körde över hindret. Greg bromsade, backade och körde över mannen ännu en gång. Bilen studsade igen. Byltet lämnade att ligga framför bilen i en formlös hög.”

Privatspanaren Greg Konstantis förföljer hänsynslösa personer, som sysslar med människohandel. Lika hänsynslös är Gregs jakt på bovarna. Han är fast besluten att aldrig ge upp. Men jakten avlöper inte som väntat. Faderns mörka förflutna dyker upp som ett spöke och den slutliga konfrontationen får en överraskande och personlig vändning. Andra världskrigets grymheter i Svir och Babij Jar bildar bakgrund till berättelsen. Arkebuseringarna i den finländska armén kort före krigsslutet 1944 väcker frågor och på annat håll träder nazisternas främsta krigsbödel fram ur skuggorna.

Greg är ständigt bekymrad över människans grymhet och drömmer sig ibland bort till en lugnare tillvaro. Han är överdrivet känslig och ser emellanåt syner. Genom hypnos får han ofta människor att öppna sig.

Andra boken om Greg.

Bokens bakgrund

Avsnittet om avrättningarna i Babij Jar baserar sig på ögonvittnesskildringar. Enligt uppgift undkom tre personer massmorden. Bland de överlevande fanns den unga skådespelerskan Dina Pronitjeva (1911-1977), vars berättelse ligger till grund för skildringen i kapitel 15. Hon hoppade i samma sekund som soldaterna öppnade eld och blev bara sårad. Hon undkom genom att låtsas spela död bland liken i massgraven.

Friedrich Jeckeln (1895-1946) var i egenskap av högre SS- och polischef ansvarig för flera massakrer under andra världskriget, bland annat i Kamenets-Podolsk (västra Ukraina, augusti 1941), i Babij Jar (en ravin i västra utkanten av Kiev, Ukraina, september 1941) och i Rumbulaskogen (ett skogsområde i sydöstra Riga, Lettland, 30 november och 8 december 1941). Jeckeln beordrade mordet på över 100 000 judar, slaver, romer och andra för Nazityskland misshagliga personer. I krigets slutskede gav han order att invånarna i Rigas getto skulle likvideras. Drygt 25 000 judar arkebuserades. Efter kriget utlämnades han till sovjetiska myndigheter och avrättades i Riga 3 februari 1946 i samma getto, som var en av platserna för hans förbrytelser. Jeckelns hemort var inte Dresden utan Hornberg, en liten stad i södra Tyskland. 

Nazister från andra världskriget jagas fortfarande. Under de senaste elva åren har det inletts nya utredningar mot över tretusen nazister. Minst nittio har dömts och sjuttionio nya åtal har väckts. Men det är en kamp mot klockan, de flesta åtalade närmar sig hundraårsstrecket.

Så sent som år 2011 ställdes tre före detta tyska soldater inför rätta i en italiensk domstol. Soldaterna hade mejat ner 184 civila i Florens i krigets slutskede år 1944. Bevisen hittades av en slump på en auktion, där en brittisk sergeants ägodelar såldes. Bland lösöret fanns vittnesredogörelser för blodbadet med exakta signalement och uppgifter om soldaterna, som hade utfört dådet. De skyldiga Ernst Pistor, Fritz Jauss och Johan Riss dömdes till livstids fängelse trots sina nittio år. En klen tröst för de drabbade offren men ändå en sen rättvisa.

Också i Tyskland undersöks fortgående brotten i andra världskrigets koncentrationsläger. Bland annat i april 2013 inleddes nya förundersökningar om femtio vakters andel i morden i Auschwitz. De före detta vakterna, som bor i Tyskland, är nu alla i nittioårsåldern.

Till de senaste årens uppmärksammade fall hör den nittiosjuårige László Csizsik-Csatáry, som dömdes redan 1948 i sin frånvaro till döden i dåvarande Tjeckoslovakien och som greps i juli 2012 i Budapest. Han stod högst upp på nazistjägarnas lista. Kvar finns ett tiotal toppnamn som jagas. László Csizsik-Csatáry beskylls för att ha hjälpt till att deportera nästan 16 000 judar till förintelselägren och för att ha utmärkt sig genom extrem brutalitet. Han spårades upp av medarbetare till Simon Wiesenthal-centret, som tipsade den brittiska skandaltidningen The Sun. Efter kriget lyckades Csizsik-Csatáry fly till Kanada där han levde under falsk identitet och bedrev en framgångsrik konsthandel. Han upptäcktes 1997 och gick under jorden när kanadensiska regeringen vidtog åtgärder för att åtala honom. Den nya rättegången inleddes i Slovakien i mars 2013.

Men den kanske sista mest uppmärksammade nazisträttegången fördes 2011 i München mot SS-vakten John Demjanjuk, som dömdes till fem års fängelse för medverkan till mord på över 28 000 människor i förintelselägret Sobibor i södra Polen. Demjanjuk avled i mars 2012 innan domen vunnit laga kraft.

Arkebuseringarna i den finländska armén kort före krigsslutet 1944 väcker fortfarande starka känslor. En av de avrättade var nittonåringen Allan Stenlund från Kristinestad, som led av obotlig ledgångsreumatism, vilket gjorde det svårt för honom att gå. Allan Stenlund greps av militärpolisen den 1 juli 1944, när han irrade omkring i närheten av Villmanstrand på sina sjuka ben utan att veta om det var ryssar eller finnar han såg. Det sägs att han en gång rusade in i en korsu med höjd k-pist och skrek: "Jag ger fan i ryssen eller finnar, nu vill jag ha mat." Enligt det officiella protokollet sköts han "för flykt av feghet". Dödsannonsen nämnde att ”ödemarkens blomster pryder din okända viloplats". Tre månader efteråt fick familjen dock hem kvarlevorna. Det skedde efter en utdragen process, tillsammans med andra lika hårt drabbade familjer. Allan Stenlund kom hem i en låda av ohyvlade brädor och på den stod att den inte fick öppnas.

Tack till de två personer som skaffade mig tillträde till militärön Sandhamn i Helsingfors. Personerna får förbli anonyma. De grymma krigsbilderna finns inte längre på ön utan i ett arkiv på fastlandet. Platserna och vissa skeenden i denna bok har sin motsvarighet i verkligheten. Castle Howard fungerade som inspiration för Stanfords herrgård medan Eden Camp med sin dystra historia fick avsluta kidnappningsdramat. Hypnosen, som Greg erinrar sig på båtresan, är hämtad från ett verkligt fall, de ouppklarade morden i Bodom i Esbo 5 juni 1960. Bokens medicinska och vetenskapliga uppgifter bygger likaså på fakta. Eventuella fel får skyllas på författarens fantasi, som emellanåt tar sig vissa friheter.

Stig Granfors, Grankulla, maj 2013.