På Dödsplaneten väntar man ivrigt på resultatet av forskningsresan till planeten Sydvärlden. Uppgiften är att söka den gen som skapar rovdjursinstinkten. På Sydvärlden finns de livsfarligaste varelserna i universum, de stora skräcködlorna, Tyrannosaurus. Alla försök att grunda en koloni har misslyckats på planeten. Men om rovdjursgenen kan hittas och det går att förändra den, kan kanske aggressiviteten begränsas eller helt elimineras inte bara hos skräcködlorna men också hos de växter och djur, som är så livsfarliga för den lilla kolonin på Dödsplaneten. Att ta blod från stora skräcködlor och snabba raptorer visar sig vara ingen lätt uppgift. En plötslig naturkatastrof och en överraskande upptäckt förändrar hela uppdraget. 

Fjärde boken om rymdäventyrarna Pyrrus och Kerk, vilkas motto är ’Det kommer att bli bättre’.

Sydvärlden Pyrrus och Kerk 4 (bod.fi)

”Tyrannosaurusens mun var fylld med ett sextiotal stora, sågtandade tänder som var upp till femton centimeter långa. Framtänderna var mindre och flatare än tänderna längre bak, som var grövre och satt tätare. Den kraftiga käken visade att detta var ett rovdjur, som kunde åstadkomma kraftiga bett och krossa stora ben. För Tyrannosaurusen var Kerk och Pyrrus bara små munsbitar.”

”Med tysta, smygande steg omringade raptorerna besten. Det låga gutturala ljudet var signalen att gå närmare. Ljudet fick den stora besten att sträcka på sig och spana ut i mörkret. Besten vrålade, då den såg de små skuggorna komma närmare. Det var inget ilsket vrål. Det var mera ett vrål fyllt av rädsla och ångest.”