Den dödliga skivan i äventyrsromanen Botnia

En av inspirationerna till den vassa skiva, som personerna i boken Botnia använder, kommer från skivan Chakram, som betecknas som de indiska sikhernas ljudlösa dråpare och som användes redan i forntidens Indien om man får tro de episka berättelserna Ramayana och Mahabharata.

På bilden ses en chakram -skiva i originalstorlek. I boken Botnia är skivan mindre och betydligt vassare och med sågade tänder.

Offret varken hörde eller såg något, förrän det var för sent, och mötet med en chakram var antingen dödligt eller svårt skadande. Chakram var i flitigt bruk i forntidens Indien och utvecklades och förbättrades under flera århundraden. Särskilt sikherna i de norra delarna av landet har genom historien fruktats på grund av sin stora skicklighet med vapnet.

Chakram var en cirkelrund metallskiva med en kant, som är skarp som ett rakblad, och den roterande rörelsen säkrade framdrift och hög fart. Sikherna kastade den som en frisbee, och en vanlig chakram hade en räckvidd på 40–60 meter. En senare typ i mässing var både lättare och mer aerodynamisk och kunde kastas 100 meter. Normalt var en chakram helt ljudlös, men den tillverkades också med små hål. Det gav den ett vinande ljud som skapade panik i fiendens läger, när ett chakram-anfall sattes igång.

Skivan anses höra till de mest brutala och effektiva vapnen genom tiderna. I boken Botnia används skivan som en bumerang, där starka magneter får skivan att efter kastet återgå till sitt fodral. Skivan är det enda futuristiska inslaget i romanen. I övrigt använder personerna i boken helt vanliga, medeltida vapen.

Mycket sällsynt chakram -skiva dekorerad med en krigsfigur, kanske en Rakshasa. Högst upp finns en femhövdad kobra omgiven av två påfåglar. Finns i British Museum I London.

Detalj från en Chakram -skiva I British Museum.