En av de största dyrgriparna i Botnia är ett unikt exemplar av Herodotos historiebok. Den är den enda skriftliga källa invånarna har att tillgå och utgör en viktig länk till det förgångna och tidigare släkten. Dessutom ger boken tröst åt de unga vuxna som lyckas rymma undan fienden, som anfaller Botnia.
Den antike grekiske författaren Herodotos (484-425 före vår tideräknings början), skrev boken år 440 och lade då grunden till det moderna historieämnet, även om boken i hög grad också behandlar geografi och etnologi och har en mängd anekdoter. De flesta anekdoter är som termen säger uppdiktade men det berättar en hel del om tänkesättet i det antika Grekland. Herodotos främsta syfte var att skildra och ge bakgrund till perserkrigen, som ödelade stora delar av dåtida Grekland och fick ödesdigra följder för generationer framöver.
Då liksom i äventyrsromanen Botnia kommer fienden från öster. Åren 464-447 företog Herodotos resor i den dåtida världen, som kom att ligga till grund för hans senare författarskap.
Cicero kallade honom för "historieskrivningens fader", men han har också setts som geografins portalgestalt. Under resor i Persien, Egypten, Främre Orienten och runt Svarta havet samlade han skriftligt och muntligt material till sitt livsverk, Historia (på grekiska "Forskningar"). På grund av hans nationalitet och landets politiska förhållanden, berör en stor del av verket grekiska ämnen och skrivs ur en grekisk synvinkel som exempelvis kontakterna mellan grekerna och perserna i början av seklet, men han behandlar även Egypten, Skytien och amazonerna. Persernas historia är även det framträdande, och då i synnerhet dess relation till den grekiska. En mängd folkslag beskrivs översiktligt, till exempel geterna och thrakerna i bok V, araber i bok III, men genomgående fokuseras kungar och hjältar, och deras betydelse för den historiska utvecklingen i politiskt avseende.
Write a comment